20.5.13

B-språk är så jävla b.

Kommer ni ihåg b-språk?
Det där extra språket efter svenska och engelska, det som man fick välja själv (eller nästan: ofta fanns det högst tre att välja mellan). Det där som man var överlägset sämst på.

Jag diskuterade saken igår med familjen. Vi var alla väldigt dåliga på våra respektive b-språk. Två tyskor och en spanska, men ingen kunde briljera. Jag fick rynka pannan mer än vanligt för att formulera en hel mening. Tengo un gato blanco. Esta casa es muy bien.
De andra försökte inte ens. Jag bidrog med ett "raus" som betyder "ut" på tyska (det lärde jag mig av min engelskalärare i högstadiet, som brukade säga så när vi hängde kvar i lektionssalen och tramsade på rasten).

Man kan ju undra varför b-språksnivån är så bedrövligt låg. Nu är ju mitt statistiska underlag lite klent, men jag tänker mig ändå att rätt många av de som haft b-språk är ungefär lika usla som vi tre.
Jag har en teori som innefattar tre olika faktorer.

För det första: lärare.
Den första läraren jag hade i spanska var okej. Vi lärde oss pera, naranja, banana, patata och annat gott. Jag kunde säga No me gusta la musica, vilket är viktigt när man befinner sig någonstans där det spelas dålig musik.
Efter ett år försvann vår lärare och vi fick en ny. Sen gick allt utför. Plötsligt fanns det ingen spanskabok längre. Vi fick hålla till godo med uppkopierade stenciler (vilket väl inte var den nya lärarens fel, men ändå). Det fanns ingen struktur och läraren hade ingen som helst pli på den skoltrötta högstadieklassen.
Det här är ju bara min erfarenhet, men frågan är hur mycket krut landets övriga skolor orkade lägga på att hitta bra lärare i något så avlägset som b-språk?

För det andra: orken.
När man gick i skolan läste man en hel massa ämnen på samma gång. Det gick väl bra om man var duktig och högpresterande. För många andra var det kämpigt att dras med tusen olika ämnen, prov och läxor där alla lärare tyckte att just deras lektion var viktigast att prioritera.
Hur många av dessa skoltrötta ungdomar hade energi kvar till b-språk efter att ha trilskats med svenska, matte, naturkunskap, samhälle och alla de där andra ämnena som ansågs vara viktigast?

För det tredje: b-språk är b.
Det finns en anledning till att det heter b-språk.
Någon gång har någon kommit på att det vore jättefint om man fick lära sig ännu fler språk att uttrycka sig på. Att sprida språkglädjen och låta eleverna kasta sig ut i ett kommunikativt äventyr och njuta av världens sköna mångfald.
Tänk om alla fick chansen att ha en givande konversation med spansk befolkning på solsemestern, att hålla låda i Tyskland och att resa till Paris för att tala kärlekens språk!

Men b-språk blev aldrig den smash-hit som någon tänkte sig. Det var ingen som orkade engagera sig i detta extraämne, denna skolvärldens blindtarm.
Rektorn suckade och kliade sig i huvudet. På personalmötet frågades det om någon möjligtvis hade någon form av kunskaper inom något språk utöver svenska och engelska. En nervös musiklärare med hästflabb erkände att hen en gång varit i Tyskland och kunde några fraser. Fick hen bara en arbetsbok kunde hen nog läsa in några fler glosor inför nästa termin. En smågrinig svensklärare som förläst sig på franska revolutionen gick till slut med på att hålla i franskaklassen.
Det fick sparas in på toalettpapper och tvål för att kunna köpas in böcker som eleverna kunde få samsas om.
Så blev det då dags för skolbarnen att välja språk. Med tillgjord entusiasm föreläste rektorn om vikten av att kunna kommunicera i flera länder och hur fantastiskt det var med möjligheten att få läsa b-språk.
Franskagruppen blev störst, och några av frankofilerna fick motvilligt flytta över till tyskagruppen där klassens strulputtar redan hunnit ristat hakkors i skolbänken. Det dröjde inte länge innan frustrationen över att behöva lära sig ännu ett ämne gjorde de nyinköpta språkböckerna med titlar som "Bonjour!" och "Wir sprechen" oläsliga då flera sidor saknades och alla fotografier fått mustascher.
På grund av detta fick de två dubbelarbetande lärarna ägna många timmar i det kvava kopiatorrummet för att trycka upp missfärgade stenciler där alla detaljrika bilder förvandlades till svarta rutor som färgade av sig på händerna.
När terminen var slut kunde eleverna lägga ett par nya, exotiska ord till sin lista över svordomar.

Ja, så var det. Kanske.
Men det är bara min teori.
Egentligen är det ju jättebra med b-språk. Jag hade gärna velat prata spanska. Men hur jag än försöker lära mig så förblir jag lika usel.
Kanske är det bara så att man inte kan lära gamla hundar sitta. Ska man läsa b-språk så får man nog börja lite tidigare. Kanske klämma in ett par ord eller fraser redan i lågstadiet. Att försöka lura på prepubertala skolbarn ännu ett komplicerat pluggämne är liksom inget bra recept.
Kanske är det också så att det som praktiseras går in medan det som förblir teori känns ogreppbart. Vi omges av svenskt tal, och vi hör engelska på tv dagligen. Men de andra språken? Bara tröglärda fraser i gamla böcker.

Ja, det finns mycket som talar mot det stackars b-språket.
Stackars, stackars b-språket. Så god i tanken, så missförstådd i verkligheten.

3 kommentarer:

  1. Nej du, det är aldrig för sent att lära sig ett nytt språk! Min mamma var 60 år när hon susade iväg till Argentina, hon kunde då inte mer än goddag och adjö och möjligen godnatt på det nya språket!
    Efter något år klarade hon sig hjälpligt, efter tjugo år i Sydamerika hade hon inga som helst problem och när hon slutligen blev dement, satt mycket av spanskan kvar ,-)
    Hys hopp!

    SvaraRadera
  2. Ps. Sån liten text du har .., aningen svårt att läsa för en åldring ,-) Ds.

    SvaraRadera
  3. Du har förstås rätt i det. Det är aldrig försent, men visst blir det svårare med åldern? Så sägs det.
    Bästa sättet är ju att lära genom att tala med andra! Det måste vara jättesvårt tex för invandrare som bara umgås med likar, även om de läser sfi. En bok kan aldrig ersätta ett samtal, tänker jag. Även om skrift förstås också är bra att behärska.
    På tal om det så har jag nu ökar storleken något, och undrar om 14pt behagar damen bättre? :)

    SvaraRadera