Jag såg den på bio. Nu var det många år sedan och jag har under den tiden hört många väldigt negativa omdömen av folk som tycker att det är en störig, konstig och seg film. Men min egen åsikt står fast. Jag tycker att Farväl Falkenberg är fantastisk.
När jag stapplade ut ur biosalongen var det med ungefär samma känsla som efter att jag som sexåring sett Lejonkungen. Jag fick verkligheten och solen i ögonen, jag ville återvända in i salongen och stanna kvar där och gråta mig tom.
Filmen handlar om fem killar från Falkenberg som drar runt i sommarhettan och ägnar sig åt att bada i havet, göra inbrott, äta bacon, röka svamp och andra mer eller mindre meningslösa saker. Det känns väldigt somrigt, ibland klaustrofobiskt, det är filmat med skakande kamera och till en början finns det ingen egentlig handling. Jag kan förstå att många tycker att det är en skitfilm på det sättet.
Ni som har sett den vet hur allt eskalerar och hur ont det gör och hur otäckt det är att känna igen sig.
Fantastiskt gjort av regissören Jesper Ganslandt och de halländska skådisarna, men vi ska inte glömma att den smått mystiske musikern Erik Enocksson har gjort ett otroligt soundtrack. Filmen har jag nog bara sett den där enda gången på bio, men musiken lyssnar jag på ofta. Den är oerhört suggestiv.
Här är en av ett tiotal låtar som hörs i Farväl Falkenberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar