Tänka rätt är stort, men tänka som en man är större

Fanny har skrivit en del om om hur människor som gärna talar om kognitiva skillnader mellan kvinnor och män beskriver dessa olikheter som något som just kvinnor borde jobba mer på och om kräver att kvinnor försöker ändra på sig själva. Skillnaderna framställs också ofta på ett sätt där det är tydligt att mannens tänkande är något slags normaltillstånd medan kvinnans utgör det avvikande. Detta samtidigt som man säger sig vilja värna om olikheterna eftersom de är naturliga och något som gör livet mer spännande.

Teorin verkar alltså vara att män och kvinnor är olika, vilket är vackert, spännande och bra, medan praktiken istället säger att kvinnor är annorlunda än män vilket är besvärligt och dumt.

Mannen är simpel och kvinnan är komplicerad. Får denna bild det att verka som att det komplicerade är mer önskvärt och värdefullt?
När vi talar om att män i jämförelse med kvinnor är korkade och simpla är det sällan i en anklagande eller föraktfull ton. Det uttalas som ett enkelt konstaterande och i själva verket säger det "kvinna, slappna av, gör inte allt så besvärligt, var lite mer som en man". En korkad man är en härlig, avslappnad man som njuter av livet. En intelligent kvinna är en krånglig, krävande kvinna som inte kan slappna av.

Nu kan man ju invända och säga att det finns en massa negativa föreställningar om mäns kognitiva förmågor, att de skulle vara mer djuriska, att de tänker med penis, att kvinnor ser ner på män som lättlurade och dumma varelser.
Även här verkar det dock finnas en teori och praktik som skiljer sig åt.
I teorin upprätthåller vi gärna en bild av Kvinnan som något slags allsmäktigt väsen som förstår saker via intuition, någon som har en magisk, intellektuell kompetens som sträcker sig bortom mannens - människans! - förstånd.
I praktiken väljer vi alltid en man före en kvinna när det krävs ett intellekt.
Vilka styr mest i samhället? Vilka syns oftast på tv, är mest verksamma inom olika områden, har mest makt och tjänar mest pengar? Just det, män.
Vi kan gå djupare och konstatera att många är mer benägna att be en man om hjälp, att fråga en man om tips och råd och att konsultera en man när det kommer till sådana frågor som ses som lite avancerade - teknik, politik, ekonomi, filosofi och så vidare.
Då ska vi förstås också invända att en kvinna har större chans att få ordet när vi kommer till sådant som förknippas med kvinnor som relationer, barn och omvårdnad. Om vi bortser från att det kvinnliga fältet är betydligt mindre än det manliga, så kan vi väl säga att det ändå går på ett ut - båda har sina "expertområden".

Men medan man på männens område inte gärna anpassar sig för att släppa in en kvinna, är det på kvinnornas område - relationer - en outtalad självklarhet att hon som sägs vara experten också gör allt för att underlätta för den "mindre" kompetente.
Man kan ställa krav på kvinnor att kämpa hårdare och ta till sig av den jargong som finns för att ta sig in på ett mansdominerat område. Att kräva att en man ska bli mjuk och vek för att passa in i en relation är dock sällan aktuellt.

Vi kan ta ett exempel.
Enligt idén om de typiska könsskillnaderna mellan kvinnor och män så tycker kvinnor om att shoppa, att prata om känslor, att hålla på med sitt utseende och att sköta om barn.
Samma idé gör gällande att män tycker om sport, actionfilmer, sex och att dricka öl med vänner.
Genomgående ses de kvinnliga intressena som något som män "går med på" under protest, medan männens sysslor är något man inte borde bråka med. I ett bra förhållande kan båda stå ut med varandras vanor och ge varandra den tid och frihet som krävs för att underhålla de skilda intressena. Det kan tyckas vara en fin gräns mellan mäns självklara intressen och kvinnors kompromissade dito. Men man bör komma ihåg att ordet toffel - med innebörden att vika sig för sin partner - är något som bara används om män. Det används negativt. En man som viker sig för en kvinna får ett negativt tillmäle. En kvinna som viker sig för en man har inget sådant ord. Det är inte lika märkvärdigt när det händer.
En kvinna kan ställa upp på sex om mannens behov är större. En man ställer under högljud protest upp på att prata känslor om kvinnan ber om det.
En kvinna kan följa med på sportevent och en man gå en runda på stan - den som suckar högst är troligtvis mannen.
En kvinna vill gifta sig och ha barn - en man kan hantera det antingen genom att fly eller gå med på villkoren.
För en kvinna är det kärleksfullt att offra sig för sin partner. För en man räknas det som ett nödvändigt ont för att få tillgång till sex.

Även om det inte är kvinnligt att ägna sig åt manliga områden, så är det kvinnligt att anpassa sig och låta andra styra och ställa.
Men det är aldrig manligt att ge vika och avsäga sig befälet. Mannens anpassningsgräns är lägre, mycket lägre, än kvinnans.


En jämförelse mellan mannen och kvinnan i en relation. Detta är en lista med "tips" på hur man ska lyckas i en relation. Mannen tänker och kvinnan känner (vilket alltså står i motsats till varandra - kvinnan kan inte både tänka och känna och vice versa). Kvinnan tror en massa saker, mannen är smart nog att tänka logiskt istället. Upplever du att denna lista lyfter fram det ena alternativet, den ena rollen, som bättre och värd mer respekt och sympati än den andra?

Genomgående i jämförelsen mellan mannen och kvinnan är också att det förakt som möter kvinnors intresseområden sällan når de manliga. Om en kvinna ogillar sport eller action är det för att hon inte förstår. Om en man ogillar barn eller shopping - vem påpekar att han är för dum för att begripa? Ingen.
En kvinna är antingen för dum eller för komplicerad - det hon förlorar på att inte fatta offside-regeln tar hon igen på att "överanalysera" relationer och konversationer. Vem anklagar en man för att överanalysera fotbollsmatchen när han ältar teorier om varför favoritlaget inte vann?
Kvinnans intresse för kläder, smink och utseende ses som något fånigt och ytligt, i direkt motsats till intelligens och djup. Vem anklagar mannen för att vara ytlig och ointelligent för att han uppskattar en actionfilm?
Ingen, eftersom mannen inte skulle acceptera det. Han skulle protestera, visa på att han har fler sidor, vända det till att den som kritiserar är den som inte förstår.
Kvinnan däremot sväljer att omvärlden ser alla hennes intressen som små, onödiga och fåniga. Varför? För att hon har lärt sig att mannen kommer i första hand, han kan aldrig ha fel. Kvinnan är fel av naturen.

Kvinnan kan aldrig göra rätt. Det kan verka äckligt att kissa i duschen. Men vem framställs som den smarta, den som gör rätt, i den här bilden?


Detta är vad vi lärt oss att vara. Kvinnan - den följsamma, den som vet att hon i slutändan inte är viktigast, inte är mest värd att lyssna på och ta på allvar. Mannen - den bestämda, den säkra, den som inte kan acceptera att komma i andra hand.



Slutligen vill jag klargöra att jag inte tror på religionen om könens gudomliga olikheter och dess ödesbestämda resultat. Jag tror på det mänskliga samhället där olika roller varit och är ett sätt för oss att kategorisera och hålla fast vid något tryggt. Jag tror på omvärldens påverkan och den inneboende kraften i självuppfyllande profetior och jag tror på en långsam utveckling mot ett möte på lika villkor utan den rädsla för att falla utanför ramarna som idag är så stark att den hindrar allt förnuftigt ifrågasättande av destruktiva mönster.

Jag vill också påpeka att den här texten är skriven utifrån de två dualistiska tillskruvade könsroller som presenteras i herr- och damtidningar, i film och media och som upprätthålls av gammalmodig humor och ovetenskapliga kvällstidningsrön.
Det är alltså inte en text om kvinnor och män så som jag ser dem - jag känner i själva verket ingen som jag skulle räkna in i dessa två stereotyper. Däremot möter jag ofta deras förkämpar över internet och i andra miljöer där jämställdhet debatteras och kompliceras.