Positivt tänkande

Egentligen tror jag att om det finns två olika sorters människor så går gränsen mellan de som kan klassas som optimister och de som är mer pessimistiskt lagda.
Jag tror att det är svårt för - såklart tror jag det, jag är ju själv pessimist - att bygga om sin hjärna så pass att man installerar motsatsen till sin egen livssyn.
Är man pessimist kanske man rentav tjänar på att lära sig leva med det, snarare än att försöka tänka positivt mot sin vilja. Pessimism behöver inte vara så hemskt. Säger jag...

Jo, jag är ju pessimist. På sätt och vis positiv och hoppfull, men i grund och botten mer svartsynt och tvivlande till min natur.
Men jag försöker jobba med de negativa tankar som skadar mig eller andra. Sådana finns ju. Kanske går det att vara en sund pessimist, men sådana saker som dålig självkänsla och överdriven oro och ångest gör ju ingen som helst nytta.

En sak jag aldrig fått klart för mig är vad man ska tänka på när man tänker positivt.
Det står alldeles klart att jag behöver mota ut de negativa tankarna ur mitt tanke-synfält. Det är jag helt på det klara med. Men för att bli av med en tanke måste man ersätta den med en annan.
Jag ser och känner igen en destruktiv tankegång, men för att verkligen kunna avväpna den ordentligt skulle jag behöva något att fylla ut tomrummet med.
Det saknar jag i dagsläget.

Eller vad säger ni? Hur brukar ni tänka?
Ibland rabblar jag "solen skiner, solen skiner" för mig själv. Inte för att jag bryr mig om att solen skiner, men det är ju en sån där sak som folk brukar tycka är positivt och trevligt och eftersom jag inte har något bättre att komma med får det duga.
Ett tag hade jag en väldigt enkel "dam-dam-dadadadadam"-melodi som jag nötade in i skallen och plockade fram varje gång jag ville få tyst på något otrevligt där inne.

Men det är ju ganska löjligt, tycker ni inte?
Jag kanske borde sätta mig och lista allt positivt jag kan tänka på så att jag har något att gå på när det kniper.
Fast det känns svårt. Ingenting väger liksom tillräckligt tungt.
Jag brukar tänka på det när jag luktar på blommor eller äter glass. Det är ju trevliga sysslor, men det löser inte mina problem. Jag är jättebra på att leva i nuet, men runt hörnet väntar ju samma trubbel och grubbel som alltid.

Positivt tänkande kanske helt enkelt inte är vad jag behöver.
Eller så har jag missuppfattat vad det går ut på.