Jamen visst, jag fixar.
Har ni hört uttrycket "one hit wonder"? Det betyder (om ni inte orkar klicka länken / vill höra mina egna ord) att ett band eller en artist slår igenom som tusan med en riktigt bra låt och sen försvinner ur det allmänna rampljuset för all framtid.
Länge trodde jag att det också betydde att bandet eller artisten hade en väldig flax vid ett låtskrivartillfälle, medan resten av materialet var mer eller mindre skit. Jag kopplade ihop one hit wonder-fenomenet med ointressanta artister som dyker upp en enda gång i melodifestivalen med en enda radiodänga och sen lever på det i ett par år, eller vinner typ Idol och får spelas på radio hela sommaren tills hösten kommer och folk är som fiskar på land efter nån ny musik för sina sönderlyssnade öron.
Vad jävla fördomsfullt och dumt av mig.
Och av er, om ni tänker likadant.
Jag har tidigare skrivit om att Sinead O'Connor är så mycket mer än Prince-hiten "Nothing compares 2 U" och jag kommer med all sannolikhet blogga om hur A-ha låter när de inte sjunger "Take on me".
Men först: Linda Perry.
Linda Perry har haft flera namn och projekt, det mest kända torde vara 4 Non Blondes. Ja, nu minns ni, va? "What's up" heter låten som spelades överallt i början av 90-talet och Linda är förstås sångerskan med den kraftfulla rösten. Fruktansvärt bra låt det där.
4 Non Blondes släppte en skiva, den andra kom aldrig ut och deras enda hit var "What's up". Så synd, med tanke på att hela "Bigger, better, faster, more!" är en väldigt bra skiva.
Och bättre blir det. Lyssna på Lindas soloskiva "In flight" från 1995, eller projektet Deep Dark Robot, som hon har ihop med trummisen Tony Tornay.
Deep Dark Robots låtar, kompletta med videos och allt kan ni lyssna på här.
Jag har haft "It fucking hurts" i huvudet i flera dagar nu. Det börjar bli påfrestande men det är okej för det är en riktigt grym låt.
Ja, vad bra det är! Eller hur! Lyssna lyssna lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar