2.8.13

Religion har en självklar plats i samhället

Religion i allmänhet har en väldigt mörk baksida. Genom hela världshistorien har religioner av alla slag ursäktat och uppmanat till krig, förtryck och våldshandlingar, den har skrivit lagar och utfört förbud som strider mot mänskliga rättigheter. Den har inskränkt och förmörkat människors världsbild och den har förvillat människor in i sekter och ren sinnessjukdom.

Men detta är inte allt. Religion har också förenat människor, spridit hopp och glädje, utgjort grunden för intressanta filosofiska diskussioner. Religion har tröstat i mörka stunder, den har kommit och gått i människors liv och den har uppmuntrat människor att bry sig om varandra och känna empati.

Man kan förstås skilja på religion och tro, men i ärlighetens namn tror jag att en sådan skiljelinje är lättare att dra i teorin än i praktiken. Människor tenderar att samla sig i grupper och utveckla gemensamma stammar från sina individuella tankefrön. Det som börjar med enskild tro fortsätter väldigt, väldigt ofta med en gemensam tro, en religion.

Samtidigt kan en enskild person tro så starkt på sin sak att hen väljer en destruktiv väg, oavsett om hen har en hel kyrka bakom sig eller bara sin egen skeva världssyn.

Varje gång jag hör människor uppröras över religionens farliga makt i världen blir jag bekymrad. Inte för att jag inte håller med: att personer med stort inflytande använder religionen för att förtrycka och fördöma och hänvisar till en Gud som långt ifrån alla tror på som ursäkt för sina handlingar är bedrövligt. Men att det skulle vara religionens fel tycker jag är en alldeles för enkel analys. En värld utan religion? För det första tror jag inte att det någonsin kommer att hända ens i en gyllene utopi, för det andra tror jag inte att ondskan börjar i religionen utan någon helt annanstans.

Jag tror nämligen inte att man kan utrota religion. Jag tror att religion kan liknas vid exempelvis ilska - det är något som vi alltid kommer att ha med oss och problemet är inte att det finns utan hur vi väljer att uttrycka det. Den som är arg kan välja att tala om det, skriva om det, använda det som kraft för att förändra något till det bättre. Den som är arg kan också välja att vara elak, slåss, kränka, kanske döda. Problemet där är inte ilskan, utan sättet den förvaltas på.

Visst kan religionen ha en förödande kraft i det att den är så omfattande, kan dra med så många på samma tåg och är så starkt knuten till livets stora frågor. Men den kan också vara förlösande, skapa sammanhang och gemenskap för en ensam människa, den kan tillföra något till kulturen och samhället utan att sitta på en styrande plats.

Vad tror du på? Gud? Allah? Reinkarnation? Änglar? Spöken? Ett fotbollslag? En politisk ideologi?

Är det fotbollens fel att det finns huliganer? Politiken och demokratins fel att gatstenar flyger och kängor sparkar in huvuden? Få skulle påstå att sambandet är så starkt att hela fenomenet måste försvinna från jordens yta. När det gäller andlig tro kommer däremot svaret snabbt: världen vore bättre utan all form av religion. Om det ändå vore så enkelt.

Vi behöver inte vara rädda för religion per se. Det vi ska se upp med är fundamentalister och inskränkta människor i alla miljöer och kulturer. Människor kommer alltid att tro på saker, alltid att förena sig och alltid att handla både gott och ont av olika anledningar.

Religionen hör inte hemma på maktposition men i ett demokratiskt samhälle bör det vara en självklarhet att alla former av religion får finnas till.

Hilda Dean Blomberg

3 kommentarer:

  1. Oj. Så väldigt bra skrivet. Du har helt rätt i vad du skriver. Tack till Sandra som länkade hit. Och tack för en tänkvärd läsning

    SvaraRadera
  2. Ja, jag håller med föregående skribent, herr Narstam ,-)
    Jag som är uppvuxen med söndagsskola i Pingstkyrkan (men aldrig fortsatte vandringen där ...) är alltid så kluven när det gäller det här med tro. Fast jag tror ju, det gör jag ju.
    Särskilt när jag blir sjuk eller ska ansvara för mejerikylen ,-)

    Det eländiga är detta med fundamentalism - och det menar jag oavsett vad det gäller -.

    Bra skrivet var det i alla fall!

    SvaraRadera
  3. Jag tackar för de fina orden!

    SvaraRadera