Kanske är det att det är så väldigt mycket av allt i schlagersammanhang. Det är så mycket glitter och färger, nytt och gammalt, överdrivet eller avskalat. En sån extrem hype som är kring programmen är nog också lätt att sugas med i. Och när det gäller ESC tycker jag helt enkelt att det är så himla intressant vilken musik som lyfts fram och hyllas i olika länder runtom i Europa. Extra kul är det ju med sånger på originalspråk och sådana där kitchiga inslag av nationell folkmusik.
Men nog om det - att jag aldrig kan hålla mig kort och komma till saken!
Saken är Ukraina.
I år tyckte jag nämligen bäst om Ukrainas låt, ni vet den där med "jätten". Ja, ett löjligt uppmärksamhetsknep, men låten är faktiskt bra!
Eftersom jag även förra året höll på Ukrainas bidrag, då med Gaitanas Be My Guest, började jag fundera på om det fanns ett mönster. Är det måhända så att Ukraina fler gånger har fångat mitt intresse i ESC, att jag rentav kan sägas ha dem som generell favorit?
Jodå. Ukraina ligger bland annat bakom klassikern Dancing Lasha Tumbai med Verka Serduchk, en låt som nog gav många nickelallergi, men jag tycker den är hysteriskt rolig och skön.
Det var några av de senare årens godbitar. Många kvinnor, vilket är härligt. Herr Björkmans tes om att man kan bli mätt på kvinnliga musiker verkar inte stämma här...
Men jag väger upp med ett lite mer udda inlägg från 2005: Razom Nas Bahato med rapgruppen Greenjolly.
Sist men inte minst vill jag bjuda på en musikvideo som knyter an till mitt första inlägg på en här bloggen. Här sjunger Alyosha med stark stämma om att människor ska sluta sabba för varandra. Vackert live-framträdande, men jag lägger in videon till sången, där vi får se Alyosha med anklagande blick traska runt i... just det, Pripyat!
Ukraina! En vit fläck på min karta, men kanske inte så länge till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar