Jag är så oerhört trött på vissa feminister.
Vilka feminister då? Manshatarfeminister kanske? Eller feminister som tjatar om mens? Eller feminister som vill ha 50/50 i alla bolagsstyrelser?
Nej! Jag är förbannat trött på feminister som GNÄLLER på andra feminister.
Missförstå mig rätt. Varje hälsosam politisk rörelse har utrymme för självkritik och reflektion, olika perspektiv och olika idéer om vad som är rätt eller fel väg att gå. Jag är inte ute efter någon intern censur eller förbud mot yttrandefrihet. Jag vill bara att vi ska tänka efter lite vad vi egentligen är ute efter när vi klagar. Vill vi förändra? Vill vi hjälpa till? Har vi förslag på hur man kan förbättra? Eller känns det bara gött att få klaga lite och avfjärma sig lite från andra som man ogillar? Att få sprida lite dålig stämning och trycka ner lite när man märker att andra är lite väl glada och optimistiska?
Den senaste tiden har jag snubblat på ett flertal tidningskrönikor som handlar om att feminismen är för kroppsfixerad. Först var det någon som tyckte att menskonst är skämmigt. Sedan tyckte någon att feminister som pratar om sin kropp går i den patriarkala fällan. Sedan föreslog någon att det bästa sättet att bekämpa kroppshysterin i samhället är att feminister går i bräschen och slutar posta bilder på sina kroppar.
Jag råkar tycka att detta är rätt så mycket bullshit rakt igenom. Jag kan förstå tanken om att vi måste sluta hetsa kring kroppen, men jag förstår faktiskt inte hur man tänker sig att hetsen ska försvinna för att just feministerna börjar hålla käften.
Är det feminister som producerar reklamfilmer där mensen är blå för att rött fittblod är så otroligt provocerande och det skämmigaste som kan hända är att någon anar att man ska in på toa för att byta tampong? Eller det näst skämmigaste: att man har ett hårstrå någonstans på kroppen (utom huvudet)?
Är det feminister som lär unga kvinnor att det finns en hinna i fittan som spricker när man har sin sexdebut (förutom för de kvinnor som varit fräcka nog att typ cykla och därmed förlorat sin fina oskuld i förväg)?
Är det feminister som tapetserar hela stan med hyperretuscherade bilder av bleka supermodeller som lever på salladsblad och inte ger en enda motbild någonstans?
Om någon har det klurigt att komma på rätt svar så kommer facit här: nej, det är inte feminister som gör detta. Och ännu mer anmärkningsvärt: det kommer inte sluta, för att feminister slutar tjata. Tvärtom. Tack vare att feminister tjatar om kroppen så har flera klädkedjor och andra företag faktiskt lyssnat på kritiken och tex börjat använda modeller i fler storlekar, börjat sälja foundation i fler hudnyanser, producerat mensreklam som handlar om att flickor är lika starka som pojkar och så vidare.
Och om du tror att detta är obetydligt och inte gör någon nytta: tänk om. Tänk om jättemånga gånger tills du har tänkt färdigt och insett att jo, det kanske har en viss liten betydelse i alla fall.
Men hur som helst. Man kan ju faktiskt ändå vara jävligt less på kroppsfixeringen i allmänhet och vara besviken på att dessa individualistiska kroppskampanjer får så stort utrymme på bekostnad av andra viktiga feministiska frågor typ löner och hushållsarbete.
Jag kan förstå den invändningen. Och jag tror att det är jätteviktigt att föra fram den tanken också.
MEN. Det är inte sådana tankar jag hör. Jag önskar att jag hörde "kroppsfrågan är viktig, men nu har det varit mycket fokus på detta och jag vill istället lyfta [annan fråga som skribenten brinner för]". Istället hör jag "kroppsfrågan är tjatig, jag vill inte höra mer om mens, gå och gör nåt vettigt". Ja, det kanske är jag som tolkar lite slarvigt nu, men jag måste få fråga:
VARFÖR lyfter ni inte de frågor som ni tycker är viktiga, när ni har en sådan stor plattform (dagstidningar och annat) att göra detta?
Varför ägnar ni 2000 tecken åt att kritisera kroppsfeminismen och hävda att det finns "viktigare frågor" utan att berätta vilka dessa de viktigare frågorna är?
Karin Olsson nämner i väldigt stort förbigående "en kvinna som talar om kvantfysik, någon?". Skriv om den kvinnan, Karin! Du har ju utrymmet, möjligheten.
Vem tänker ni ska uppmärksamma de andra frågorna? Någon annan? "Nu har jag dragit mitt strå till stacken genom att pissa på den här rörelsen, nu är det någon annans uppgift att ta vid och göra något konstruktivt."
Det är ju förbaskemig ni som sitter på makten! Precis som vi alla gör, mer eller mindre. Vem som helst kan bedriva feminism, på sitt sätt, inom sitt område.
Lyft fram kvantfysikerna! Det vore väl fantastiskt, en artikelserie om kvinnor som arbetar inom mansdominerad vetenskap? Skriv om lönefrågan, lägg dina 2000 tecken på det och uppmärksamma den ojämställdheten! Intervjua kvinnor som hjälper kvinnor i u-länder! Dra ihop skribenter till en antologi om arbetsvillkor inom kvinnodominerade yrken! Rita en serie om våld i nära förhållanden! Skriv en roman om uppror! Gör något konstruktivt!
Och om ni sedan tycker att ni hamnar i skymundan och att det bara är feminister som målar med tamponger och fotar fittor som får uppmärksamhet: rikta den kritiken dit den hör hemma. Skriv en krönika om hur otroligt trötta ni är på vad media väljer att uppmärksamma och hur viktiga frågor inte ses som tillräckligt intressanta. Men rikta inte den bitterheten som en kulspruta mot era medsystrar som bedriver kamp på ett annat sätt. För DET är en patriarkal fälla, jag lovar er.
